När Gustav kom till oss.

Det var på Valborgsmässoafton. Jag kände som om vattnet började gå på förmiddagen. Det kändes som om det sipprade.

Vi åkte in till Slottskogen och hade picknick med Fam Ekström, Fam Nordell plus lite annat folk. Jag passade på att stirra längtansfullt på Ingrid som då var 3 veckor. Jättefin liten tjej.

På vägen hem bestämde vi att jag skulle ringa in till Östra för att kolla vad man ska göra i sådana situationer. Jag var i v 40+2 och hjärtligt trött på att vara gravid.
Beskedet vi fick när vi ringde in var : "Kom in på koll. Ju fortare ni kommer in desto fortare får ni åka hem igen!"
Så vi åkte in, tog med BB-väskan som var packad och klar. Jag var lite nervös för att dom skulle säga att jag var fånig och skicka hem oss med en fnysning...

Vi fick träffa en mycket trevlig barnmorska som heter Nicoline. Jag fick lägga mig i en mycket skön säng och fick på mig en CTG-mätare.
Jag låg med CTG:n ett tag och hon kollade den ett par gånger. Hon tyckte bebis var slö och gav mig saft. Vi trodde väl att bebis sover och vill inte bli störd. Inte ett dugg oroliga.
Men när hon kollad för fjärde gången så frågade jag om hon var bekymrad, hon tittade på mig och sa att ja, det var hon.
Nästan på en gång så kom doktorn och kollade på kurvan. Han tyckte att bebis såg ut att må dåligt och ville ta ut den så snart som möjligt. Han skulle bara konsultera med sin kollega.

Jag var så otroligt rädd för att få kejsarsnitt. Kunde inte ens läsa om det i böckerna, hoppade raskt över de kapitlerna. Mne nu låg jag där, på väg att vara tvugnen att göra ett kejsarsnitt för att snabbt få ut vår lilla bebis.
jag ska inte berätta om allt som for genom mitt huvud men jag kan bara säga så här att jag sa till doktorn att jag minsann inte tänkte gå med på nåt kejsarsnitt, jag skulle hem!
Naturligtvis blev det inte så, Ola pratade hela tiden med mig och var mitt stora, starka stöd.

Allt gick jättebra, att få epiduralen gjorde inte ens ont!
Vi hade så underbar personal, dom gav lite extra till oss kändes det som. Dom var otroligt lugna och proffsiga även när jag hysterisk.
Dom första besökarna var farmor och farfar. Det var väldigt trevligt att få visa upp deras barnbarn. Och lite rörande...
Jag pratade på telefon med mina förädrar. Dom var mycket stolta över mig och glada över att få en liten kille som Gustav.

Vi stannade fyra dagar på BB. Det var både bra och dåligt, man kände sig trygg med att ha alla barnmorskor nära speciellt som att Gustav inte mådde så bra de första dygnen. Han blev tilläggsmatad med ersättning då han inte orkade suga.
Det som var jobbigt var att alla barnmorskor hade olika tekniker till allt.... Man blev en smula förvirrad ibland.
Det var nervöst att åka hem med lillprinsen, vi väntade bara på att nån skulle komma och säga : Nu har ni haft honom tillräckligt länge, nu vill vi ha tillbaka honom!

Men han är ju våran!

Ingen dag är den andra lik, inga rutiner funkar än men vi jobbar på dom. Han gör nya upptäckter varje dag och det är helt fantastiskt att få följa med på den resan.
Vi gillar verkligen den lille killen!
Han har börjat le mot oss. En alldeles fantastisk känsla.
Hans favoritaktiviteter är att ligga på skötbordet naken och kissa i det fria, vara naken i en handduk på soffan och sprattla, ligga hud mot hud hos mamma, kolla på tavlorna i vardagsrummet och vara med pappa vid datorn.

Föräldrarna är lyckliga, trötta och ibland lite frustrerade när dom inte vet varför lillprinsen skriker.... Fast oftast vill han ha mat eller kärlek....
Kul är det för det mesta i alla fall!

Kram till alla läsare!