Love, love, love...

Jag sa ju att det här inlägget skull bli positivt.

Det blir det.
Jag pratade länge, länge med min bästa Fia igår. Hon är kär. Och jag blir så glad.
Hon är så värd att träffa en bra kille.

Som bor i Sverige, som är på samma ställe i livet och som är kär i henne.
Jag blir så glad. Och nyfiken!
Så fort lilleman är frisk sätter vi oss på tåget och åker upp. Han måste ju inspekteras!

Men just nu är jag supernöjd med att ha den våpigaste vännen... =)

Vi skickar snoriga, hostiga pussar till dig, raring!