Farfar

Förra söndagen gick farfar Erland bort.
Han lämnar ett tomrum som vi bara kan fylla med våra minnen.
Jag delar med mig av två.
Det första är när jag var ute här för första gången. Jag hade träffat Olas föräldrar och äldsta vän och var nervös inför att träffa farfar också.
När han öppnade dörren så tog han mig i hand och sa, "Välkommen till familjen!"

Det kändes mycket bra.

Det andra är från förra julen när jag hade gjort köttbullar och han säger från andra sidan bordet, "Jaha, det här gick ju att äta..."
Bra betyg från farfar!

Det finns många minnen och många minnessaker.

Vila i frid.