Vårfredag

Idag är jag sur. Riktigt sur och grinig. Otålig och trött. Jag vill bara föda barn nu. Jag vill inte vara på smällen längre. Jag kan inte påstå att det har varit skitkul att vara gravid heller. Magin har liksom aldrig infunnit sig.
Jag har mest haft ont, blivit ful och haft ett sjujäkla humör.

Men naturligtvis så har det varit mysigt att känna sparkar, rörelser och så från magen. Men nu får du ta och komma ut Gurkan!

Vi ska ut och käka ikväll. Jag bad om en middagsdate i söndags morse när vi låg i sängen till halv 11.... "Det är kanske sista gången vi får göra detta på ett tag!!"
Så ikväll blir det date på Joe Farellis. Mycket trevligt. Så det kan ju jag vara glad över.

Katterna och jag har varit ute på förmiddagen. Solen har skinit och det blev tom riktigt varmt.

Nej, usch vad jag är irriterad idag. Jag tycker att folk beter sig dumt och att undrar varför vissa personer får säga vad dom vill utan en tanke på vem dom sårar??? Det är ingen jag känner egentligen utan en person på ett forum jag är aktiv på. Hon är så fruktansvärt aggro och dum mot folk. Ingen annan har rätt, hon vet allt och kan allt fast hon inte har en endaste aning om hur man tar hand om ett barn.

Ibland skulle jag bara vilja skrika åt henne: Håll tyst din dumma människa!!! Du vet inget och du är totalt dum i huvudet! Men jag är så snäll så jag håller tyst.

Och nu gråter jag. Åt en hund på Oprah. En stackars blandras som använts som bete åt kamphundar men räddades. Halva hans ansikte var bortbitet så han är inte den vackraste hunden jag sett men bland den kärleksfullaste.

Varför plågas oskyldiga? Varför mår så många bra människor så dåligt???
Jag antar att de som inte mår dåligt inte har något samvete, att de kan såra utan att må dåligt av det, att deras avsaknad av empati eller deras känslokyla gör att de kan bete sig precis hur dom vill.
Ja, jag tänker på en speciell person. Ibland känns det som om mitt förflutna och personer jag försöker lämna bakom mig kommer tillbaka och biter mig i rumpan hela tiden.

Förvirrat inlägg från en höggravid, trött lite nere Icka.
Som är så oändligt tacksam för sitt liv nu.
Och de människor som finns i det. Och sina två lurviga, underbara katter.