torsdag 13 november 2008

A small step for mankind but a gianormous step for Gus

Lilleman har hoppat i utvecklingen de senaste dagarna.
Det har märkts på en ovilja att sova, äta och vara längre än 3 meter eller två sekunder från sin mamma.
Mamman är trött.

Sonen är jätteduktig!
Det började i söndagskväll då Ola rapporterade från toan :"Nytt ljud!"
Jovisst, där ligger vårt lilla knyte och låter som en hel karl. Med diarrè. Han har upptäckt pruttljudet.

I måndags när jag pratade med min lilla mamma och beklagar mig över hur trött jag är och hur jobbig Gustav är på nätterna så ser jag hur den lilla, lilla sötnosen för söker lyfta på rumpan!!!
Han sitter typ med fötterna mot varandra och försöker ställa sig upp. Nåväl, dagen förflöt utan större händelser. Lite övning av nya ljud och så bara.
När pappa kommer hem så tar han över lekandet och helt plötsligt så ställer sig ungen upp!!! Bara sådär. Ola håller i hans händer men hjälper inte till nåt, utan Gustavius ställer sig upp på egen hand. Duktiga unge. Han tycker dessutom att det är så fantastiskt kul så han tokskrattar hela tiden!

Igår föll han tillbaka i gamla gängor igen, fast ändå inte. Han var bara så gnällig. Det enda som hjälpte var att ligga på rygg i mitt knä och att jag satt och hoppade med benen. Då kunde han sova. Han ja....

I morse så tittade jag in i hans mun och där fanns svaret. En tand. På väg upp ur tandköttet. Fy vad det måste klia och göra ont.

Han vill inte äta speciellt mycket och tuggar helst på sin bitring som legat i frysen eller på majskrokar.

Han har även provat hoppgunga hos sin kompis I idag. Det var kul. Gåstol var sådär.
Vi promenerade i Torslanda. Mycket trevligt.
Lilla M var förtjusande. Precis som mor sin.
Stora I var mycket vänligt inställd till Gus, hon ville äta upp honom.
Det försökte mamma M förhindra.
Jag försökte förhindra att min son åt upp I:s kläder. ALLT ska in i munnen.

Idag har jag fått min första julklapp. Den säger klick och är jättefin.
Jag är tacksam och ska ut och fota järnet imorgon!

Nu ska jag gå och lägga ikull mig. Hoppas att lilleman är så trött att han sover till 5 imorgon.

Just ja, Jag har fått tid för operation. Den 20 november ska dom öppna vänster handled. Läskigt och bra. Vi lämnar det så.
Mamsen kommer ner.

Till er alla men speciellt till min Fia:
Pussar!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Älskar dig sötaste!Massor med kramar/ Anne-Sophie

Anonym sa...

Lika kul som vanligt att läsa.

Jätte tråkigt att jag & F inte kunde komma på köksinvigningen men stå upp gänget Adde, Babben & Lennie fick oss att träna magmusklerna. :)

Kram Petra

Anna Ask sa...

Åh vilket fint foto ni har lagt upp nu! Ni är superfina! Kram

Anonym sa...

Jag håller med Lina, ni ser så härligt helylle ut, på ett bra sätt.

Icka sa...

Helylle... hmmm... Då är verkligen mina tuffa hårdrockardagar ööööööver!!! *snyft*

=) =)

Fast jag är vääääldigt stolt över min familj.
Oj vad många vokaaaaaler jag använder....=)